hahahhahah, jag tänker faktiskt inte skriva om den här.. den är en privatdel..
okej att man fick på dagis och såvidare men inte den där kyssen som satte sprätt i hela kroppen, den kommer jag hålla kvar i mitt minne.. tyvärr!
nästa inlägg: Dag 17 mitt favoritminne
Dag 15: Mina drömmar
skulle jag skriva mina drömmar här? är det det som är meningen, jag tror inte jag tänker göra det. haha bespara både mig själv(mina fingrar) och era ögon! som sagt är jag ju en person som drömmer väldigt mycket, varje dag om minsta lilla:)
så nej jag tänker inte skriva mina drömmar, men jag kan säga vad jag drömmer om, liten del av det iaf..
jag drömmer om:
- att en dag får flytta till en lägenhet i sthlm och plugga till förskolelärare
- att får jobba med barn
- att bo i stor villa med två bilar, ha man och tre barn och hund=svenssonliv:)
- att få åka till USA
- att se savannen i afrika
- att finna lycka och kärlek
- sommaren 2011
- att resa jorden runt
- att upptäcka världen
- att kanske bli lite kändis^^
- att kunna sjunga
- att få träffa Jan Brink och Tobias Larsson:)
- att Zoediac fanns här hos mig<3
....
ja som sagt jag drömmer om massa olika saker, och detta är väl lite av det jag kan säga..:P
så nej jag tänker inte skriva mina drömmar, men jag kan säga vad jag drömmer om, liten del av det iaf..
jag drömmer om:
- att en dag får flytta till en lägenhet i sthlm och plugga till förskolelärare
- att får jobba med barn
- att bo i stor villa med två bilar, ha man och tre barn och hund=svenssonliv:)
- att få åka till USA
- att se savannen i afrika
- att finna lycka och kärlek
- sommaren 2011
- att resa jorden runt
- att upptäcka världen
- att kanske bli lite kändis^^
- att kunna sjunga
- att få träffa Jan Brink och Tobias Larsson:)
- att Zoediac fanns här hos mig<3
....
ja som sagt jag drömmer om massa olika saker, och detta är väl lite av det jag kan säga..:P
Dag 14: Min favoritmusik
Jag lyssnar på allt!!
jag är verkligne en allätare. jag menar mina spotifylistor innehåller allt från disney, svensk schlager, tokiohotel, westlife/backstreet boys, dansband, gospel, Il Divo, Lars Winnerbäck, låtar som man lyssnade på när man var barn, musikal och filmmusik, McFly, Simple Plan, Pink, Ryan Cabrera, Robbie Williams, The Baseballs, gamla låtar från 60,70,80 talet, cornelis wreeswijk och idol. som sagt nästan allt lyssnar jag på.
allt utom skrikig hårdrock, och inte så jättemycket jazz,punk och så men nästan allt..
okej, kanske inte så fint placerade och rätt och korrekt och allting men det är iaf bilder:)
jag är verkligne en allätare. jag menar mina spotifylistor innehåller allt från disney, svensk schlager, tokiohotel, westlife/backstreet boys, dansband, gospel, Il Divo, Lars Winnerbäck, låtar som man lyssnade på när man var barn, musikal och filmmusik, McFly, Simple Plan, Pink, Ryan Cabrera, Robbie Williams, The Baseballs, gamla låtar från 60,70,80 talet, cornelis wreeswijk och idol. som sagt nästan allt lyssnar jag på.
allt utom skrikig hårdrock, och inte så jättemycket jazz,punk och så men nästan allt..
okej, kanske inte så fint placerade och rätt och korrekt och allting men det är iaf bilder:)
Dag 13: Saker ni inte visste om mig!
okej detta skulle egentligen vart för en vecka sen men orkade väl inte blogga då.. hmm, eller jag vet inte varför men får ta itu med det nu iaf, så nu kommer det komma massa dag.. inlägg eftersom jag också vart borta i sthlm så.. men nu kommer det iaf:) hahah
så ja idag (eller ja förra veckan på luciadagen dessutom!) handlar det om saker ni inte visste om mig, och det är jättesvårt för jag vet inte vad folk inte vet om mig..
men ja jag försökre sluta bita på naglarna, drömmer väldigt mycket, sjunger högt och mycket när jag är ensam hemma, sover gärna länge på morgnarna, sitter gärna flera timmar och se filmer eller på teve, har spelat cello en gång i tiden, och vill kunna spela det nu med, har en heldrös med nyårslöften(kan man ha fler än ett?), vill bli lärare, samlade på barbiedockor(och gör kanske det fortfarande tillsammans med mamma!!), älskar musikaler och kan inte rapa, bitit min storebror i ryggen så han fick värsta ärret(dock var jag typ 2 år!:D)...
bild på massa musikaler..:)
ja det var nog vad jag kunde komma på nu, en del kanske vet mer om mig än vad jag vet om mig själv, men här är iaf lite kanske pinsamheter och hemligheter som jag valde att berätta nu, bara för att ni ska få något att läsa:)
nästa inlägg är: dag 14 min favoritmusik
btw, så var mamma och jag på lucia i kyrkan och kollade på musiktilläggets mycket fina luciatåg.. och det bästa av allt, var att när det var slut så fick jag träffa den underbara erica, som jag inte träffat sen i augusti.. gud vad kul, fick nästan tårar i ögonen:)
så ja idag (eller ja förra veckan på luciadagen dessutom!) handlar det om saker ni inte visste om mig, och det är jättesvårt för jag vet inte vad folk inte vet om mig..
men ja jag försökre sluta bita på naglarna, drömmer väldigt mycket, sjunger högt och mycket när jag är ensam hemma, sover gärna länge på morgnarna, sitter gärna flera timmar och se filmer eller på teve, har spelat cello en gång i tiden, och vill kunna spela det nu med, har en heldrös med nyårslöften(kan man ha fler än ett?), vill bli lärare, samlade på barbiedockor(och gör kanske det fortfarande tillsammans med mamma!!), älskar musikaler och kan inte rapa, bitit min storebror i ryggen så han fick värsta ärret(dock var jag typ 2 år!:D)...
bild på massa musikaler..:) ja det var nog vad jag kunde komma på nu, en del kanske vet mer om mig än vad jag vet om mig själv, men här är iaf lite kanske pinsamheter och hemligheter som jag valde att berätta nu, bara för att ni ska få något att läsa:)
nästa inlägg är: dag 14 min favoritmusik
btw, så var mamma och jag på lucia i kyrkan och kollade på musiktilläggets mycket fina luciatåg.. och det bästa av allt, var att när det var slut så fick jag träffa den underbara erica, som jag inte träffat sen i augusti.. gud vad kul, fick nästan tårar i ögonen:)
Dag 12: I min handväska
jadu, i min handväska finns ibland massor med saker och ibland ingenting..
men det jag alltid har med mig vart jag än är är:
-en penna eller två eller tre:D (man kanske träffar någon kändis, eller får annan användning för den!!)
-iPoden
- papper (se: en penna, så förstår ni varför!!)
-plånboken
- mobilen
- nycklarna hem!!
- en bok, händer inte så ofta men läser jag en bra bok så följer den med
-halstabletter, hatar att ha ont i halsen
-läppglans eller läppsyl, hatar torra och spruckna läppar
- busskort
hihi en gång hade jag faktiskt med mig ett par leggings och ett par extra strumpor i väskan, för jag skulle byta när jag kom fram dit jag var på väg:D haha må erkänna att ett par skor har även dem fått plats i väskan, men då var det dock inte så mycket saker mer än plånboken i handväskan..
och svar JA! ibland har jag en mycket stor handväska, ibland bara en liten.
jag är från början ingen väsk-person, men gud vad jag älskar väskor nu!
såg på en blogg att det var en tjej som sålde sin louis vuitton väska för endast 70 kronor. den var perfekt handväska-storlek, och jag vill ha den...men hmmm har så många och mamma skulle bli tokig.. men HALLÅ!!!?? 70 kronor!!! JAG SKA HA DEN!!!<3
men det jag alltid har med mig vart jag än är är:
-en penna eller två eller tre:D (man kanske träffar någon kändis, eller får annan användning för den!!)
-iPoden
- papper (se: en penna, så förstår ni varför!!)
-plånboken
- mobilen
- nycklarna hem!!
- en bok, händer inte så ofta men läser jag en bra bok så följer den med
-halstabletter, hatar att ha ont i halsen
-läppglans eller läppsyl, hatar torra och spruckna läppar
- busskort
hihi en gång hade jag faktiskt med mig ett par leggings och ett par extra strumpor i väskan, för jag skulle byta när jag kom fram dit jag var på väg:D haha må erkänna att ett par skor har även dem fått plats i väskan, men då var det dock inte så mycket saker mer än plånboken i handväskan..
och svar JA! ibland har jag en mycket stor handväska, ibland bara en liten.
jag är från början ingen väsk-person, men gud vad jag älskar väskor nu!
såg på en blogg att det var en tjej som sålde sin louis vuitton väska för endast 70 kronor. den var perfekt handväska-storlek, och jag vill ha den...men hmmm har så många och mamma skulle bli tokig.. men HALLÅ!!!?? 70 kronor!!! JAG SKA HA DEN!!!<3
Dag 11: Mina syskon
när många läser detta som känner mig tänker ni säkert " men hon har ju bara en storebror" och det stämmer mycket riktigt. men det är en sak till, men den kommer lite senare.
som sagt så har jag en storebror som heter Axel och han är tre år äldre än mig. vi har både bråkat och vart vänner, slagits och gråtit tillsammans, haft roligt tillsammans, ja vi har gjort så himla mycket tillsammans att jag kan inte nämna en sak.. jag menar vi har levt tillsammans i lite mer än 19 år så inte så konstigt att vi gjort mycket. men trots att vi bråkade massor, vilket vi faktiskt inte gör längre(vi har blivit vuxna!!), är vi vänner ändå. och syskon bråkar, det är inget ovanligt, absolut inte..
min storebror har hjälpt mig så mycket här i livet att jag inte kan tacka honom tillräckligt. för att bara ta ett exempel så när jag och två kompisar skulle åka iväg till Öland en vecka och tälta så ställde han upp på att köra oss dit och hjälpa oss med tältet och se till att vi kom till rätta och allting. och en sak när han skulle åka så sa han: "ring om det är något så kommer jag på en gång" grejen var det att han var på Böda camping och vi var vid bron ungefär.. men han lovade att komma så fort han kunde om ngt skulle hända.. och det känns bra att han verkligen bry sig och beskyddar mig.
och jag vet i somras när jag kom hem från ett ridläger alldeles uttröttad hade han fixat det mesta till mig så jag skulle slippa fixa det själv inför veckan som jag skulle vara ensam hemma. och även fast han hade kompisar hemma och flickvännen så hade han skrivit ett långt "brev" med att jag skulle ta det lugnt och massa annat.. han hade även skrivit upp mobilnumret till både hans mobil(han hade nytt nummer, annars hade jag det i min mobil) och till hans flickvän, ifall ngt skulle hända så skulle jag kunna få tag på honom.. och det är det jag menar med att jag kan inte tacka axel tillräckligt för allt stöd, och beskyddande som jag fått av honom.
han är världens bästa bror och vi har haft så många minnen tillsammans och självklart kommer det att bli fler..<3
jag och mina kompisar som även dem har en storebror i nästan samma ålder som axel, är eniga om en sak...
att vi är väldigt glada över att ha våra storebröder, och dem skulle göra vad som helst för oss och låter inga göra oss illa för då jävlar!! och jag är så glad över att jag vekrligen fick axel som storebror, jag kunde knappast få någon bättre..han är den bästa!!:D
som sagt så har jag en storebror som heter Axel och han är tre år äldre än mig. vi har både bråkat och vart vänner, slagits och gråtit tillsammans, haft roligt tillsammans, ja vi har gjort så himla mycket tillsammans att jag kan inte nämna en sak.. jag menar vi har levt tillsammans i lite mer än 19 år så inte så konstigt att vi gjort mycket. men trots att vi bråkade massor, vilket vi faktiskt inte gör längre(vi har blivit vuxna!!), är vi vänner ändå. och syskon bråkar, det är inget ovanligt, absolut inte..
min storebror har hjälpt mig så mycket här i livet att jag inte kan tacka honom tillräckligt. för att bara ta ett exempel så när jag och två kompisar skulle åka iväg till Öland en vecka och tälta så ställde han upp på att köra oss dit och hjälpa oss med tältet och se till att vi kom till rätta och allting. och en sak när han skulle åka så sa han: "ring om det är något så kommer jag på en gång" grejen var det att han var på Böda camping och vi var vid bron ungefär.. men han lovade att komma så fort han kunde om ngt skulle hända.. och det känns bra att han verkligen bry sig och beskyddar mig.
och jag vet i somras när jag kom hem från ett ridläger alldeles uttröttad hade han fixat det mesta till mig så jag skulle slippa fixa det själv inför veckan som jag skulle vara ensam hemma. och även fast han hade kompisar hemma och flickvännen så hade han skrivit ett långt "brev" med att jag skulle ta det lugnt och massa annat.. han hade även skrivit upp mobilnumret till både hans mobil(han hade nytt nummer, annars hade jag det i min mobil) och till hans flickvän, ifall ngt skulle hända så skulle jag kunna få tag på honom.. och det är det jag menar med att jag kan inte tacka axel tillräckligt för allt stöd, och beskyddande som jag fått av honom.
han är världens bästa bror och vi har haft så många minnen tillsammans och självklart kommer det att bli fler..<3
jag och mina kompisar som även dem har en storebror i nästan samma ålder som axel, är eniga om en sak...
att vi är väldigt glada över att ha våra storebröder, och dem skulle göra vad som helst för oss och låter inga göra oss illa för då jävlar!! och jag är så glad över att jag vekrligen fick axel som storebror, jag kunde knappast få någon bättre..han är den bästa!!:D
Dag 10: Människor som inspirerar mig
de människor här i världen och framförallt i min närhet som inspirerar mig är:
mormor, mamma, pappa, Linda-Marie, Helen, farmor, Ebba von Sydow och Sofie Fahrman..
jag kände att kopplingen och skillnaden drog ut sig radikalt mycket när de sistnämnda kom upp.
men lite kort om varje:
mormor: så mycket som hon har varit med om, så mycket hon har att berätta, sån energi, tålamod, envishet, omtänksamhet, givmildhet, trygghet...allt! det önskar jag att jag också kan ge mina barnbarn när jag är lika gammal som mormor. hon har varit med om så sjukt mycket att när hon berättar försvinner jag tillbaka till tiden då det hände. jag älskar att höra mormor berätta om hur hennes liv var innan vi lärde känna varandra hon och jag. trots att hon har varit med om mycket jobbiga och fruktansvärda saker i livet, så lyser hon som en stjärna fortfarande. jag kan ha fel, men det tror jag knappast att jag har när jag säger att min mormor är den absolut bästa i hela världen. finns ingen som jag kan prata med om allt, som jag kan med mormor. utan henne är jag ingenting<3
mamma: vilken dotter i världen är inte inspirerad av sin mamma? behöver jag säga mer än att mamma är min mamma, den envisaste, snällaste, tokigaste, kärleksfullaste, omtänksammaste, underbaraste mamman som finns. hon har lärt mig så mycket i livet och hon har lärt mig att aldrig ge upp. hon ger aldrig upp och det kommer inte jag heller göra. finns så mycket att säga om mamma men jag har redan sagt det i ett tidigare inlägg. så nu avslutar jag med att säga att min mamma är den bästa i världen. och jag älskar henne av hela mitt hjärta<3
pappa: behöver jag säga mer än att jag är pappas flicka och att han är världens bästa pappa? knappast! som en stor och genomsnäll teddybjörn är min pappa.. en som alltid finns oavsett om man behöver honom eller inte. han är bäst!! <3
Linda-Marie: att man kan vara en sån underbar snäll och omtänksam vän, det önskar jag att alla skulle få ha. jag är lyckligt lottad över att ha henne som min vän, min allra bästa vän<3
Helen: massor av kärlek till dig<3 vi har känt varandra sen du var en dag gammal och jag glömmer aldrig allt det vi gjort tillsammans. du är det bästa som finns gumman och det vet du!!<3 jag älskar dig<3
farmor: samma sak som med mormor, iförsig är farmor sjuk och snurrig nu och kan inte berätta allt som mormor gör, men det gör inget, för jag vet redan mycket om farmors historia, och det hon har gått igenom önskar jag ingen i hela världen.. att förlora båda sina döttrar och sin man innan hon själv lämnat jorden är helt sinnesjukt hemskt. min ena faster dog när hon var 15, den andra när hon var i tjugoårsåldern tror jag och sen min finaste farfar som dog när han skulle ut och värma upp bilen för en tur till affären. pappa är den enda från hennes familj som hon har kvar. hemskt! jag älskar min farmor över allt, och kommer alltid att göra<3
Ebba von Sydow och Sofie Fahrman: två modeförebilder, som även inspirerar mig till massa annat. fantastiska!!
Dag 9: Min tro
jag vill säga att jag tror på Gud men jag är inte överkristen. kristen är vi väl alla i sverige eftersom kristendomen är den största religionen i Sverige...men inte så att jag går i kyrkan varje söndag.
men okej, jag tro på att det en gång för väldigt längesen fanns en man som hette jesus. jag tror på det och det står jag för. jag gillar julen, och dess berättelse om hur jesus föddes och allt där omkring.. jag gillar påsken men inte för att jesus dog utan för själva berättelsen som fortfarande lever vidare.
när jag konfimerades valde jag inte det för att få presenter som så många andra gjorde. jag valde att konfimeras, dels för att ha något att göra, dels för att träffa kompisarna och dels för att lära mig mer om livet. varför vi lever som vi gör och hur det egentligen är från första början.. konfirmation handlar inte bara om det kyrkliga utan även att se utanför ramarna.. som världsproblemen i världen, fattigdom, livets mening..you name it!
men jag tyckte det var så himla roligt att konfirmera mig och den tiden önska jag kunde komma igen. jag menar vem i sommargruppen kommer någonsin glömma Polen-resan..! inte jag iaf, för det var något jag kommer minnas i all evighet. jag träffade så mycket kompisar och hade så roligt att det är ett minne som kommer ligga kvar länge. att jag sen blev tillfrågad om att vara konfirmationsledare för -92:orna så sa jag givetvis ja direkt!
dock var kanske inte resan med terminsgruppen den allra roligaste men kul hade vi ialla fall..
något mer minnesvärt kommer vara när vi åkte till polen med sommargruppen med -92orna.. så roligt som vi hade då tillsammans borde alla få ha. en helt underbar vecka med en helt underbar grupp.. och när Henrik(prästen) frågade gruppen om de ville att jag skulle vara med på deras konfirmation skrek alla JA!!! det var en självklarhet för dem att jag skulle vara med, jag fick t.o.m. vara med på konfirmationsfotot!
nog om detta nu, men som sagt så är den sommaren ett väldigt minnesvärt ögonblick som jag kommer att ta med mig i all oändlighet!
och jag går inte i kyrkan varje söndag, inte ens en gång i månaden. utan då det är högtider som skolavslutning, påsken, lucia och kanske någon annan dag också. som ikväll, då ska mamma och jag gå och se på musiktillägget som håller luciatåg i kyrkan. det är en befrielse att vara i kyrkan. dit är alla välkomna, och man kan bara slappna av och tänka bort alla tankar man har i huvudet. i kyrkan försvinner man bort bland molnen, som i ett vakuum. kyrkan är en fantastisk plats dit jag borde gå oftare!
men okej, jag tro på att det en gång för väldigt längesen fanns en man som hette jesus. jag tror på det och det står jag för. jag gillar julen, och dess berättelse om hur jesus föddes och allt där omkring.. jag gillar påsken men inte för att jesus dog utan för själva berättelsen som fortfarande lever vidare.
när jag konfimerades valde jag inte det för att få presenter som så många andra gjorde. jag valde att konfimeras, dels för att ha något att göra, dels för att träffa kompisarna och dels för att lära mig mer om livet. varför vi lever som vi gör och hur det egentligen är från första början.. konfirmation handlar inte bara om det kyrkliga utan även att se utanför ramarna.. som världsproblemen i världen, fattigdom, livets mening..you name it!
men jag tyckte det var så himla roligt att konfirmera mig och den tiden önska jag kunde komma igen. jag menar vem i sommargruppen kommer någonsin glömma Polen-resan..! inte jag iaf, för det var något jag kommer minnas i all evighet. jag träffade så mycket kompisar och hade så roligt att det är ett minne som kommer ligga kvar länge. att jag sen blev tillfrågad om att vara konfirmationsledare för -92:orna så sa jag givetvis ja direkt!
dock var kanske inte resan med terminsgruppen den allra roligaste men kul hade vi ialla fall..
något mer minnesvärt kommer vara när vi åkte till polen med sommargruppen med -92orna.. så roligt som vi hade då tillsammans borde alla få ha. en helt underbar vecka med en helt underbar grupp.. och när Henrik(prästen) frågade gruppen om de ville att jag skulle vara med på deras konfirmation skrek alla JA!!! det var en självklarhet för dem att jag skulle vara med, jag fick t.o.m. vara med på konfirmationsfotot!
nog om detta nu, men som sagt så är den sommaren ett väldigt minnesvärt ögonblick som jag kommer att ta med mig i all oändlighet!
och jag går inte i kyrkan varje söndag, inte ens en gång i månaden. utan då det är högtider som skolavslutning, påsken, lucia och kanske någon annan dag också. som ikväll, då ska mamma och jag gå och se på musiktillägget som håller luciatåg i kyrkan. det är en befrielse att vara i kyrkan. dit är alla välkomna, och man kan bara slappna av och tänka bort alla tankar man har i huvudet. i kyrkan försvinner man bort bland molnen, som i ett vakuum. kyrkan är en fantastisk plats dit jag borde gå oftare!
Dag 8: Mitt bästa köp
Oj, mitt bästa köp handlar det om idag.. hmm nu måste jag verkligen tänka efter ordentligt...
kan det kanske vara den bärbara dvd-spelaren...
jo jag tror kanske det. den är inte av världens största och bästa kvalité, men den är så sjukt bra att ha med sig på långa resor. man kan kolla på film, vilket jag älskar att göra, i bilen, på bussen, ja överallt.. en mycket bra kompis må jag säga. och den köpte jag för mina alldeles egna sommarjobbspengar.
och ett annat bra köp är mina underbara ridstövlar..
jag behövde verkligen ett par nya, eftersom vissa poängterade detta hihi, så en dag åkte mamma, mormor och jag iväg på utflykt och på hemvägen stannade vi till i Tingsryd och gick in i hästaffären.. jag kom då ut med en låda med stövlarna i, ett par ridbyxor och ett par strumpor.. den dagen gick på runt 2.500 kronor. bara det lilla. men gud vad de är till stor hjälp. mycket bra köp må jag säga..
jag köpte även min iPod med stor skärm och silverfärgad för mina egna pengar. den har upplevt väldigt mycket tillsammans med mig, men har nu fått överlämnas till min mamma.. då den fick konkurrens med en liten iPod shuffle signerad av självaste Måns Zelmerlöw.. fatta, jag fick den.. eller fångade den rättare sagt:)
och sen var nog ett av mina mest minnesvärda köp, konsertbiljetten till Simple Plan på Annexet med Helen.
vi stod ute i kylan i 2,5 timme..med vårkläder på oss för att slippa bli extra varma inne på konserten. med svimanfall, snurrande mark, illamående, stelfrusna fingrar och fötter så tog vi oss in i lokalen ändå. förbandet var underbara Zebrahead där sångaren hade en djurgården-hockey tröja på sig. helt awesome<3
sen kom den finaste männsikan av dem alla ut ¨på scenen och världen stod stilla. pierre bouvier<3
vilken känlsa, vilken lycka.. en helt oförglömlig dag/kväll<3
kan det kanske vara den bärbara dvd-spelaren...
jo jag tror kanske det. den är inte av världens största och bästa kvalité, men den är så sjukt bra att ha med sig på långa resor. man kan kolla på film, vilket jag älskar att göra, i bilen, på bussen, ja överallt.. en mycket bra kompis må jag säga. och den köpte jag för mina alldeles egna sommarjobbspengar.
och ett annat bra köp är mina underbara ridstövlar..
jag behövde verkligen ett par nya, eftersom vissa poängterade detta hihi, så en dag åkte mamma, mormor och jag iväg på utflykt och på hemvägen stannade vi till i Tingsryd och gick in i hästaffären.. jag kom då ut med en låda med stövlarna i, ett par ridbyxor och ett par strumpor.. den dagen gick på runt 2.500 kronor. bara det lilla. men gud vad de är till stor hjälp. mycket bra köp må jag säga..
jag köpte även min iPod med stor skärm och silverfärgad för mina egna pengar. den har upplevt väldigt mycket tillsammans med mig, men har nu fått överlämnas till min mamma.. då den fick konkurrens med en liten iPod shuffle signerad av självaste Måns Zelmerlöw.. fatta, jag fick den.. eller fångade den rättare sagt:)
och sen var nog ett av mina mest minnesvärda köp, konsertbiljetten till Simple Plan på Annexet med Helen.
vi stod ute i kylan i 2,5 timme..med vårkläder på oss för att slippa bli extra varma inne på konserten. med svimanfall, snurrande mark, illamående, stelfrusna fingrar och fötter så tog vi oss in i lokalen ändå. förbandet var underbara Zebrahead där sångaren hade en djurgården-hockey tröja på sig. helt awesome<3
sen kom den finaste männsikan av dem alla ut ¨på scenen och världen stod stilla. pierre bouvier<3
vilken känlsa, vilken lycka.. en helt oförglömlig dag/kväll<3
Dag 7: mina bästa vänner
oj, hm vad ska jag skriva här..
jag vill inte dömma ut några och jag kan inte heller säga att jag har fåtal bästa vänner, utan vänner som står mig väldigt nära. och jag vet att ´ni vet vilka ni är<3
men kan skriva om vissa iaf:)
Helen: vi har känt varandra sen du föddes din lilla skit, vi är ju som sagt sysslingar och vänner sen födseln<3 jag kommer alltid finnas vid din sida och vi har upplevt så himla mycket tillsammans så det skulle ta en hel dag att bara skriva om det.. men om jag nämner några som t.e.x ölands djurpark(både som små och stora^^), karl-oskar dagar, nyårsaftnar, midsommarfiranden, semestrar, studenter, ja det mesta tror jag att vi har gjort tillsammans. du betyder allt för mig och jag älskar dig gumman<3 du och jag mot världen<3 hihihi
Linda-marie: jag kommer inte att skriva så mycket om dig här, eftersom jag gjort det i tidigare inlägg. men du är helt fantastisk vännen, och du har en stor plats i mitt hjärta. jag beundrar dig och älskar dig av hela mitt hjärta<3
Nicolina: vi lärde känna varandra pga helen eftersom ni går i samma klass, vet egentligen inte hur vi lärde känna varandra, men helt plötsligt var vi bara kompisar.. det sa bara *poff*... vi har även du och jag upplevt mycket tillsammans, och fler ska det bli. även om vi inte ses så ofta, eller inte stå varandra jääättenära, så är du ändå en underbar vän för mig som jag har många roliga minnen med<3
detta inlägget blev väldigt kort, men ändå så innehållsrikt:P hihi
fortsätt läs!<3
jag vill inte dömma ut några och jag kan inte heller säga att jag har fåtal bästa vänner, utan vänner som står mig väldigt nära. och jag vet att ´ni vet vilka ni är<3
men kan skriva om vissa iaf:)
Helen: vi har känt varandra sen du föddes din lilla skit, vi är ju som sagt sysslingar och vänner sen födseln<3 jag kommer alltid finnas vid din sida och vi har upplevt så himla mycket tillsammans så det skulle ta en hel dag att bara skriva om det.. men om jag nämner några som t.e.x ölands djurpark(både som små och stora^^), karl-oskar dagar, nyårsaftnar, midsommarfiranden, semestrar, studenter, ja det mesta tror jag att vi har gjort tillsammans. du betyder allt för mig och jag älskar dig gumman<3 du och jag mot världen<3 hihihi
Linda-marie: jag kommer inte att skriva så mycket om dig här, eftersom jag gjort det i tidigare inlägg. men du är helt fantastisk vännen, och du har en stor plats i mitt hjärta. jag beundrar dig och älskar dig av hela mitt hjärta<3
Nicolina: vi lärde känna varandra pga helen eftersom ni går i samma klass, vet egentligen inte hur vi lärde känna varandra, men helt plötsligt var vi bara kompisar.. det sa bara *poff*... vi har även du och jag upplevt mycket tillsammans, och fler ska det bli. även om vi inte ses så ofta, eller inte stå varandra jääättenära, så är du ändå en underbar vän för mig som jag har många roliga minnen med<3
detta inlägget blev väldigt kort, men ändå så innehållsrikt:P hihi
fortsätt läs!<3
Dag 6: mina beroenden
oj, ämnet känns helt sjukt. vaddå är man verkligen beroende av något. när jag tänker efter så tycker jag att beroenden får mig att tänka på alkohol och droger, och det är jag inte i huvudtaget beroende av. långt håll!!
jag känner skam av att säga att jag är beroende av materiella saker, men det är bara en del av det.
musik: jag är sjukt beroende av musik, jag kan inte vara utan musik. i vilket form som helst, radio, mobilen, cd-skivor, musikvideos.. ja jag är beroende. jag måste alltid ha ljud och musik omkring mig annars lbir jag rent av tokig.
familjen: min familj betyder sjukt mycket för mig och jag vore inte samma person som jag är idag om inte det vore för deras stöd och engagemang under min tid, framförallt skoltiden. jag har itne haft det helt enkelt utan fått kämpa något oerhört fär att komma dit jag vill. och bränslet var min familj. när det var som tuffast så fick jag stöd av inte bara mamma och pappa utan även av min bror, mormor och andra släktingar. jag vore inget utan dem och de är mitt liv. alla är vi nog beroende av en familj, men jag vore som sagt inte här idag om det inte vore för min underbara familj<3 kärlek till er<3
Linda-marie: nu tänker ni säkert....oh nej är hon beroende av en tjej, av en person... hm hur går detta ihop!
jo, grejen är det att innan jag träffade linda-marie så var livet en berg och dalbana som mest gick neråt. jag ville mest vara den där strutsen som stoppar huvudet i sanden och tror att man försvinner och sen är allt bra när man ta upp huvudet igen.. jag har aldrig riktigt fått känslan att ge upp, men vart väldigt nära på att faktiskt göra det fåtal gånger. men så kom den där dagen då jag träffade dig, vi var de enda personerna framför scenen uppe på Samarkand i Växjö. jag hade ingen lust att vara där själv och vi började som smått att prata med varandra. vi hade aldrig träffats innan och vi "klickade" på en gång. den dagen fann jag min vändning i livet, en själsfrände som förstår mig i allt jag tycker och tänker, som finns där för mig och som jag kan luta mig mot istället för att springa undan och stoppa huvudet i sanden. jag är inte beroende av linda-marie, men jag behöver henne. hon har hjälpt mig massor på bara dessa två, snart tre åren. och det känns klyschigt att säga detta men jag vore inte här idag om det faktiskt inte vore för henne. då skulle jag fortfarande vara den där strutsen som stoppar huvudet i sanden, men jag hade nog aldrig dragit upp det.. utan kvävt mig i all sorg och förtvivlan.. och om du läser detta, vilket jag vet att du gör, så vill jag att du ska veta(och det vet du) att du är allt för mig och jag älskar dig av hela mitt hjärta. du är det bästa som finns och jag är evigt tacksam för allt du gjort för mig och att du finns här för mig<3
Stall/Hästar: först hade jag skrivit ett inlägg men som sedan försvann och där hade jag inte skrivit med dennna gruppen, utan fick först känslan av att jag är vekrligne bereoende av stallet och hästarna när jag gick genom stallgången igår.. jag har utvecklats så gryyymt mycket både som idrottare men även som person.. och jag ahr så mpnga människor att tacka för detta att det skulle bli alldeles för långt inlägg.. jag kan bara säga att theleborgs ryttarsällskap har vart ett stort stöd för mig i alla år och jag har utvecklats så mycket att jag kan inte ens tänka tanken om hur jag vore utna hästar.. vissa tycekr att det luktar pest men jag tycker att stallukten, hästskit, svetten från hästarna, hösilagelukten, you name it, är något av det finaste som finns. okej att tycka bajs luktar fint är ju helt sjukt egentligen men det är så mycket mer än lukt. känslan av att vara nära ett djur, att vara ett med djuret som väger så sjukt mycket och är en egen individ precis som vi människor är obeskrivligt. att jag som en liten människa i detta fallet, sitter upp på stallets största häst, och bemästra han och samarbetar med honom, ja det är helt obeskrivligt. jag får gåshud och skrivkramp när jag sitter här och skriver så jag måste sluta nu med att säga att hästarna, TRS och hela omgivningen gör mig lycklig och ger mig otroligt mycket självförtroende. ni är kärlek för mig<3
nu måste jag kila, resterande inlägg som jag ligger efter med kommer senare. måste dels lägga till lite här, men tiden rann iväg som den oftast gör. så ha det bra så länge. och släng gärna iväg en liten kommentar.. puss<3
jag känner skam av att säga att jag är beroende av materiella saker, men det är bara en del av det.
musik: jag är sjukt beroende av musik, jag kan inte vara utan musik. i vilket form som helst, radio, mobilen, cd-skivor, musikvideos.. ja jag är beroende. jag måste alltid ha ljud och musik omkring mig annars lbir jag rent av tokig.
familjen: min familj betyder sjukt mycket för mig och jag vore inte samma person som jag är idag om inte det vore för deras stöd och engagemang under min tid, framförallt skoltiden. jag har itne haft det helt enkelt utan fått kämpa något oerhört fär att komma dit jag vill. och bränslet var min familj. när det var som tuffast så fick jag stöd av inte bara mamma och pappa utan även av min bror, mormor och andra släktingar. jag vore inget utan dem och de är mitt liv. alla är vi nog beroende av en familj, men jag vore som sagt inte här idag om det inte vore för min underbara familj<3 kärlek till er<3
Linda-marie: nu tänker ni säkert....oh nej är hon beroende av en tjej, av en person... hm hur går detta ihop!
jo, grejen är det att innan jag träffade linda-marie så var livet en berg och dalbana som mest gick neråt. jag ville mest vara den där strutsen som stoppar huvudet i sanden och tror att man försvinner och sen är allt bra när man ta upp huvudet igen.. jag har aldrig riktigt fått känslan att ge upp, men vart väldigt nära på att faktiskt göra det fåtal gånger. men så kom den där dagen då jag träffade dig, vi var de enda personerna framför scenen uppe på Samarkand i Växjö. jag hade ingen lust att vara där själv och vi började som smått att prata med varandra. vi hade aldrig träffats innan och vi "klickade" på en gång. den dagen fann jag min vändning i livet, en själsfrände som förstår mig i allt jag tycker och tänker, som finns där för mig och som jag kan luta mig mot istället för att springa undan och stoppa huvudet i sanden. jag är inte beroende av linda-marie, men jag behöver henne. hon har hjälpt mig massor på bara dessa två, snart tre åren. och det känns klyschigt att säga detta men jag vore inte här idag om det faktiskt inte vore för henne. då skulle jag fortfarande vara den där strutsen som stoppar huvudet i sanden, men jag hade nog aldrig dragit upp det.. utan kvävt mig i all sorg och förtvivlan.. och om du läser detta, vilket jag vet att du gör, så vill jag att du ska veta(och det vet du) att du är allt för mig och jag älskar dig av hela mitt hjärta. du är det bästa som finns och jag är evigt tacksam för allt du gjort för mig och att du finns här för mig<3
Stall/Hästar: först hade jag skrivit ett inlägg men som sedan försvann och där hade jag inte skrivit med dennna gruppen, utan fick först känslan av att jag är vekrligne bereoende av stallet och hästarna när jag gick genom stallgången igår.. jag har utvecklats så gryyymt mycket både som idrottare men även som person.. och jag ahr så mpnga människor att tacka för detta att det skulle bli alldeles för långt inlägg.. jag kan bara säga att theleborgs ryttarsällskap har vart ett stort stöd för mig i alla år och jag har utvecklats så mycket att jag kan inte ens tänka tanken om hur jag vore utna hästar.. vissa tycekr att det luktar pest men jag tycker att stallukten, hästskit, svetten från hästarna, hösilagelukten, you name it, är något av det finaste som finns. okej att tycka bajs luktar fint är ju helt sjukt egentligen men det är så mycket mer än lukt. känslan av att vara nära ett djur, att vara ett med djuret som väger så sjukt mycket och är en egen individ precis som vi människor är obeskrivligt. att jag som en liten människa i detta fallet, sitter upp på stallets största häst, och bemästra han och samarbetar med honom, ja det är helt obeskrivligt. jag får gåshud och skrivkramp när jag sitter här och skriver så jag måste sluta nu med att säga att hästarna, TRS och hela omgivningen gör mig lycklig och ger mig otroligt mycket självförtroende. ni är kärlek för mig<3
nu måste jag kila, resterande inlägg som jag ligger efter med kommer senare. måste dels lägga till lite här, men tiden rann iväg som den oftast gör. så ha det bra så länge. och släng gärna iväg en liten kommentar.. puss<3
Dag 5: vad är kärlek
vad är egentligen kärlek?
kärlek för mig är:
- närhet
- kramar
- pussar
- vänskap
- ärlighet
- sena sommarkvällar vid sjön
- roliga stunder man alltid minns
- barn som upptäcker nya saker
- första gången man ser en citronfjäril på året
- fantatiska ställen
- sova länge på morgnarna
- slöa framför teven en hel dag tillsammans med sin bästa vän
- stallukt
- känslan av att sitta på hästryggen
- lycka
- glädje
- glädjen man får när man är ett med hästen
- släkten är samlad
- traditioner
- oförglömliga minnen
- musik
- Idol
- rättvisa
- varm choklad
och mycket där till, jag kan fortsätta i all evighet men vill inte att detta inlägget ska bli lika långt som Dag 4!
men jag vill bara poängtera att kärlek för mig är så himla mycket olika saker så jag kan inte ens förklara vad kärlek är. hoppas ni förstår lite iaf. jag har som sagt myyyyyycket mer att skriva men varken tid eller ork till att skriva det här. kanske borde jag skriva en bok om det, det tror jag nog att jag ska göra..:)
och innan jag glömmer det...
kärlek är det finaste du kan ge till en människa, ta väl vara på den<3
kärlek till er<3
kärlek för mig är:
- närhet
- kramar
- pussar
- vänskap
- ärlighet
- sena sommarkvällar vid sjön
- roliga stunder man alltid minns
- barn som upptäcker nya saker
- första gången man ser en citronfjäril på året
- fantatiska ställen
- sova länge på morgnarna
- slöa framför teven en hel dag tillsammans med sin bästa vän
- stallukt
- känslan av att sitta på hästryggen
- lycka
- glädje
- glädjen man får när man är ett med hästen
- släkten är samlad
- traditioner
- oförglömliga minnen
- musik
- Idol
- rättvisa
- varm choklad
och mycket där till, jag kan fortsätta i all evighet men vill inte att detta inlägget ska bli lika långt som Dag 4!
men jag vill bara poängtera att kärlek för mig är så himla mycket olika saker så jag kan inte ens förklara vad kärlek är. hoppas ni förstår lite iaf. jag har som sagt myyyyyycket mer att skriva men varken tid eller ork till att skriva det här. kanske borde jag skriva en bok om det, det tror jag nog att jag ska göra..:)
och innan jag glömmer det...
kärlek är det finaste du kan ge till en människa, ta väl vara på den<3
kärlek till er<3
Dag 4: Min första idol
min första idol, hmm jag kan inte komma på om jag ska skriva om just DEN personen eller just DEN personen...
vi får väl se hur jag gör.. jag tror jag tar båda alternativen...eller ja, vi får se;)
Min allra första idol:
Morfar Lars<3
när jag föddes satt min morfar redan i rullstol, pga en hel del hjärntumörer... men det gjorde inte mig något. han var ju min underbara morfar. det bästa med att morfar satt i rullstol var att min andra jul julen -92 då jag hade en stor blöja i byxorna som tyngde ner mig vart jag än skulle. grejen var ju det att jag kunde inte krypa utan jag åkte på rumpan, med ett ben fram och ett ben bak.. och jag har hört från mamma att hon berättade att när vi hade ätit julmat och det var dags för julklapparna tog jag tag i morfars rullstolshjul och drog mig uppåt.. på så sätt stod jag upp och kunde sedan ta små stapplande steg innan blöjan tyngde ner min rumpan till golvet igen..
min morfar var en mycket snäll man som hade haft ett väldigt (i mina ögon) spännande liv bakom sig, men nu satt han där i rullstolen...morfar hade även en rullstol som gick på el och den var helt fantastisk.. dagarna man fick åka med honom och styra "bilen" var helt sagolika.. jag minns när han kom och hämtade mig och min bror på dagis en gång och kom in på gården och tutade och rullstolen blinkade.. alla barn blev helt fascinerade övver det där som blinkade och lät på gården, men jag visste att det var min morfar, bara min!
åren gick och tyvärr blev min morfar bara sämre och sämre...så han fick flytta till ett boende i Hovmantorp där vi och mormor också bodde. inte på hemmet dock utan i Hovmantorp^^
allt eftersom morfar blev sämre, försvann hans minne fortare.. han glömde ofta bort vem jag, min bror, pappa och mamma var. ibland fick vi byta roller mamma och jag eftersom jag var så lik henne när jag var liten, som när hon var liten. så ibland kunde han fråga mig saker som jag inte förstod men då menade han självklart mamma och inte mig. det var svårt att ta in att min morfar, min favorit morfar blev allt snurrigare och sjukare för var dag som gick..
och så hände något som inte fick hända, det var den 16 juni 2000. en av de värsta dagen i mitt liv. morfar hade bestämt sig, han orkade inte mer. hjärtat stannade på honom och han somnade in i sin säng på Sjölidens äldreboende i Hovmantorp. Den dagen sken solen och allt var underbart, förutom när jag kom hem och hade precis gått in på mitt rum då jag hör telefonen ringa... mamma svarade och det blev precis tyst ute i köket.. efter ett tag ropar hon upp både mig och miin bror. hon vill att vi ska gå in och sätta oss i soffan i vardagsrummet.. något var fel.. hon var blöt i ögonen.. hon lägger armarna om oss.. och säger tyst att morfar hade somnat in, att morfar var död. jag fattade inte att hon kunde sitta och säga så till oss. det stämde inte. hon ljuger! men så tittade jag på mamma och såg att det var sant.. axel slet sig ur mammas famn, tog på sig skorna och försvann ut genom dörren. det var han sätt att visa sin sorg. han satt i trädgården i en timme och bara grät..jag satt kvar, fastfrusen i mammas famn och bara grät.. tårarna slutade aldrig att rinna. mamma ringde sin kusin Leif, min gudfar. Axel och jag skulle få åka till dem under tiden mamma och mormor åkte till morfar:( jag ville också åka till honom, men tydligen var jag för liten. jag hatade när vuxna sa att man var för liten. vi fick åka till leif och sonia och mormor och mamma åkte till morfar. när vi var hos leif och sonia va det som om tidne försvann. vi fick leka med min syssling henriks legosamling och vi "glömde" bort det hemska som hade hänt precis..
dagen var kommen då vi skulle ha begravning för morfar. det var det värsta jag avrt med om. solen sken ute och i det lilla kapellet på kyrkogården skulle begravningen hållas. folk hade samlats utanför och några satt inne i huset. jag hade min fina uniform på mig från USA, det var en kjol som var grå vit rutig med två fickor på med dalmatinermärke på fickorna. knapparna var som hjärtan. till det hade jag strumpbyxor och en vit blus. ovanför blusen hade jag en grå kofta även den med dalmatinermärken och hjärtformade knappar. på fötterna hade jag mina fina lackskor. minns dagen som om det hände igår. vi gick in och satte oss. vi fick sitta längst fram. när pianisten började spela "härlig är jorden" då brast det för mig. jag grät och grät och grät.. när psalmen var slut fick vi allihopa gå fram och säga hejdå till morfar. dem som satt längst bak fick börja.. vi skulle gå sist. axel och jag och pappa gick fram tillsammans, efter mormor och mamma. det var hemskt. jag kan fortfarande se det framför mig när vi står där vid kistan och se de blåvita blommorna och kan inte för mitt liv förstå att min älskade morfar ligger framför mig i den här lådan..!! axel gick tillbaka och satte sig jämte mamma. jag stod kvar med pappa sittandes på huk bakom mig. han höll i mig för jag stod och bara skakade.. jag hade ritat en teckning på morfar och mig till honom. som jag lade på kistan och klappade kistans lock.. jag lutade mig fram samtidigt som jag lade en bukett med blåklockor från vår egna trädgård på locket och sade:
" Jag kommer aldrig glömma dig morfar, och jag vet att vi kommer ses igen. Som i sagan om bröderna lejonhjärta. Vi ses i Nangijala! Väntar du på mig? Det vet jag att du kommer göra. Jag älskar dig morfar"
sen orkade jag inte mer. jag var 8 år och kunde uttrycka dessa ord samtidigt som tårarna och snoret rann..
begravningen var över och alla gick långsamt ut från kapellet, jag ställde mig upp och tittade en sista gång på åt morfars kista och viskade "Hejdå morfar, vi ses snart igen", sen knuffade jag mig fram genom folkmassan, tog till höger på kyrkogården och sprang det snabbaste jag kunde över kyrkogården och bort, bort från allt folk och till bilen. jag satte mig bakom bilen, gömd i buskaget och grät. då lät jag tårarna rinna, och snart kommer dem på mig nu med. Ingela, mammas kusin dåvarande fru, kom efter mig och satte sig jämte mig. morfar var borta.
jag skulle aldrig mer får krama om honom, han var borta. han hade då tagit med sig halva mig. jag var borta, jag var inte längre hel. min älskade morfar, min favorit, MIN IDOL hade lämnat jordens yta för att komma upp till himlen och änglarna, till farfar och Linus. Han slapp var ensam däruppe iaf..<3
nu är detta långa inlägg slut, för jag klarar inte av att skriva mer..fingrarna är som spagetti och tårarna rinner.
oavsett hur mycket jag skriver om morfar och hur länge tiden går så spelar det ingen roll.. jag kommer aldrig glömma min morfar, Lars Hellström. Du finns i mitt hjärta föralltid och jag kommer aldrig sluta älska dig.<3
jag valde att skriva om en person, min första idol. många tror att det kanske är en kändis, så tänkte även jag när jag såg ämnet, men efter att min underbar vän Linda-Marie sa att det inte behöver vara någon kändis, visste jag direkt vad jag skulle skriva om. min första idol, min morfar<3
jag älskar dig<3
vi får väl se hur jag gör.. jag tror jag tar båda alternativen...eller ja, vi får se;)
Min allra första idol:
Morfar Lars<3
när jag föddes satt min morfar redan i rullstol, pga en hel del hjärntumörer... men det gjorde inte mig något. han var ju min underbara morfar. det bästa med att morfar satt i rullstol var att min andra jul julen -92 då jag hade en stor blöja i byxorna som tyngde ner mig vart jag än skulle. grejen var ju det att jag kunde inte krypa utan jag åkte på rumpan, med ett ben fram och ett ben bak.. och jag har hört från mamma att hon berättade att när vi hade ätit julmat och det var dags för julklapparna tog jag tag i morfars rullstolshjul och drog mig uppåt.. på så sätt stod jag upp och kunde sedan ta små stapplande steg innan blöjan tyngde ner min rumpan till golvet igen..
min morfar var en mycket snäll man som hade haft ett väldigt (i mina ögon) spännande liv bakom sig, men nu satt han där i rullstolen...morfar hade även en rullstol som gick på el och den var helt fantastisk.. dagarna man fick åka med honom och styra "bilen" var helt sagolika.. jag minns när han kom och hämtade mig och min bror på dagis en gång och kom in på gården och tutade och rullstolen blinkade.. alla barn blev helt fascinerade övver det där som blinkade och lät på gården, men jag visste att det var min morfar, bara min!
åren gick och tyvärr blev min morfar bara sämre och sämre...så han fick flytta till ett boende i Hovmantorp där vi och mormor också bodde. inte på hemmet dock utan i Hovmantorp^^
allt eftersom morfar blev sämre, försvann hans minne fortare.. han glömde ofta bort vem jag, min bror, pappa och mamma var. ibland fick vi byta roller mamma och jag eftersom jag var så lik henne när jag var liten, som när hon var liten. så ibland kunde han fråga mig saker som jag inte förstod men då menade han självklart mamma och inte mig. det var svårt att ta in att min morfar, min favorit morfar blev allt snurrigare och sjukare för var dag som gick..
och så hände något som inte fick hända, det var den 16 juni 2000. en av de värsta dagen i mitt liv. morfar hade bestämt sig, han orkade inte mer. hjärtat stannade på honom och han somnade in i sin säng på Sjölidens äldreboende i Hovmantorp. Den dagen sken solen och allt var underbart, förutom när jag kom hem och hade precis gått in på mitt rum då jag hör telefonen ringa... mamma svarade och det blev precis tyst ute i köket.. efter ett tag ropar hon upp både mig och miin bror. hon vill att vi ska gå in och sätta oss i soffan i vardagsrummet.. något var fel.. hon var blöt i ögonen.. hon lägger armarna om oss.. och säger tyst att morfar hade somnat in, att morfar var död. jag fattade inte att hon kunde sitta och säga så till oss. det stämde inte. hon ljuger! men så tittade jag på mamma och såg att det var sant.. axel slet sig ur mammas famn, tog på sig skorna och försvann ut genom dörren. det var han sätt att visa sin sorg. han satt i trädgården i en timme och bara grät..jag satt kvar, fastfrusen i mammas famn och bara grät.. tårarna slutade aldrig att rinna. mamma ringde sin kusin Leif, min gudfar. Axel och jag skulle få åka till dem under tiden mamma och mormor åkte till morfar:( jag ville också åka till honom, men tydligen var jag för liten. jag hatade när vuxna sa att man var för liten. vi fick åka till leif och sonia och mormor och mamma åkte till morfar. när vi var hos leif och sonia va det som om tidne försvann. vi fick leka med min syssling henriks legosamling och vi "glömde" bort det hemska som hade hänt precis..
dagen var kommen då vi skulle ha begravning för morfar. det var det värsta jag avrt med om. solen sken ute och i det lilla kapellet på kyrkogården skulle begravningen hållas. folk hade samlats utanför och några satt inne i huset. jag hade min fina uniform på mig från USA, det var en kjol som var grå vit rutig med två fickor på med dalmatinermärke på fickorna. knapparna var som hjärtan. till det hade jag strumpbyxor och en vit blus. ovanför blusen hade jag en grå kofta även den med dalmatinermärken och hjärtformade knappar. på fötterna hade jag mina fina lackskor. minns dagen som om det hände igår. vi gick in och satte oss. vi fick sitta längst fram. när pianisten började spela "härlig är jorden" då brast det för mig. jag grät och grät och grät.. när psalmen var slut fick vi allihopa gå fram och säga hejdå till morfar. dem som satt längst bak fick börja.. vi skulle gå sist. axel och jag och pappa gick fram tillsammans, efter mormor och mamma. det var hemskt. jag kan fortfarande se det framför mig när vi står där vid kistan och se de blåvita blommorna och kan inte för mitt liv förstå att min älskade morfar ligger framför mig i den här lådan..!! axel gick tillbaka och satte sig jämte mamma. jag stod kvar med pappa sittandes på huk bakom mig. han höll i mig för jag stod och bara skakade.. jag hade ritat en teckning på morfar och mig till honom. som jag lade på kistan och klappade kistans lock.. jag lutade mig fram samtidigt som jag lade en bukett med blåklockor från vår egna trädgård på locket och sade:
" Jag kommer aldrig glömma dig morfar, och jag vet att vi kommer ses igen. Som i sagan om bröderna lejonhjärta. Vi ses i Nangijala! Väntar du på mig? Det vet jag att du kommer göra. Jag älskar dig morfar"
sen orkade jag inte mer. jag var 8 år och kunde uttrycka dessa ord samtidigt som tårarna och snoret rann..
begravningen var över och alla gick långsamt ut från kapellet, jag ställde mig upp och tittade en sista gång på åt morfars kista och viskade "Hejdå morfar, vi ses snart igen", sen knuffade jag mig fram genom folkmassan, tog till höger på kyrkogården och sprang det snabbaste jag kunde över kyrkogården och bort, bort från allt folk och till bilen. jag satte mig bakom bilen, gömd i buskaget och grät. då lät jag tårarna rinna, och snart kommer dem på mig nu med. Ingela, mammas kusin dåvarande fru, kom efter mig och satte sig jämte mig. morfar var borta.
jag skulle aldrig mer får krama om honom, han var borta. han hade då tagit med sig halva mig. jag var borta, jag var inte längre hel. min älskade morfar, min favorit, MIN IDOL hade lämnat jordens yta för att komma upp till himlen och änglarna, till farfar och Linus. Han slapp var ensam däruppe iaf..<3
nu är detta långa inlägg slut, för jag klarar inte av att skriva mer..fingrarna är som spagetti och tårarna rinner.
oavsett hur mycket jag skriver om morfar och hur länge tiden går så spelar det ingen roll.. jag kommer aldrig glömma min morfar, Lars Hellström. Du finns i mitt hjärta föralltid och jag kommer aldrig sluta älska dig.<3
jag valde att skriva om en person, min första idol. många tror att det kanske är en kändis, så tänkte även jag när jag såg ämnet, men efter att min underbar vän Linda-Marie sa att det inte behöver vara någon kändis, visste jag direkt vad jag skulle skriva om. min första idol, min morfar<3
jag älskar dig<3
Dag 3: Mina föräldrar
Jaha, vad ska man nu skriva om sina föräldrar..
jo jag kanske borde börja säga att jag VET att det finns nog ingen som kan ha så bra föräldrar som jag har.
på det sättet som dem har uppfostrat mig och min bror borde alla barn bli uppfostrade på. vi har inte alltid fått det vi pekat på, trots tårar och massa skrik i leksaksaffären. vi har fått nöja oss med det vi har... livet har varit väldigt rättvist, fast det tyckte man dock inte när man var liten. men nu kan jag se tillbaka på tiden som en liten Ida och förstå varför mamma och pappa har gjort vissa val som dem gjorde..
men jag tänkte att jag skulle gå in mer på djupet av mina föräldrar..
jag tror jag börjar med pappa!
Pappa Kennerth:
När jag föddes kom det en liten minikopia av min pappa. jag var helt otroligt lik honom som liten. en Kennerth fast en flicka. jag har alltid fått höra att jag är så lik min pappa och jag har alltid tyckt det vart jobbigt att höra det. visst jag är lik min pappa men när man är i tonåren är det inte speciellt kul att höra det varje gång man träffar någon ny person som mamma och pappa känner. men nu mera skrattar jag bara och tycker att det är kul. för visst må jag erkänna att jag är väldigt lik min pappa, och det kan väldigt många bekräfta!! men inte bara att vi är väldigt lika utseendemässigt, vi är väldigt lika till sättet. min pappa brukar alltid säga att han är :störst, bäst och vackrast... jag kan väl inte säga att min pappa är vackrast, men han är den finaste personen jag någonsin kommer att träffa. han är nummer ett, han är bäst på allt. när man behöver honom, eller inte behöver honom så finns han alltid där. vi har precis samma humor, och det är absolut inte många som har det. Pappa är och kommer föralltid vara den bästa av dem alla! och jag må erkänna att jag är verkligen "pappas flicka".
Mamma Marianne:
Den person som alltid kommer att ha den framförallt största platsen i mitt hjärta är min mamma. tänk att hon gick runt och bar på mig i 9 månader. hon har kämpat för mig, levt för mig, utmanat sig själv för mig, och hon har gjort allt för mig. min mamma har gått igenom så mycket tunga saker och jag beundrar henne verkligen för hennes vilja och envishet. kanske därifrån jag har fått den.. min mamma fick bröstcancer hösten/vintern 2005 och jag trodde att jag skulle få fortsätta leva mitt liv utan mamma. visst är det värst för individen att få ett besked om att man är cancersjuk men jag skulle mer vilja säga att det drabbar mest de anhöriga. när beskedet kom rasade allt. jag trodde inte det var sant. mamma fick genomlida så oerhört mycket och jag trodde väl någonstans att hon inte skulle klara av den resan som det krävdes för henne. men tvärtom, min mamma är den starkaste kvinnan i världen och hon ger aldrig upp. hon bryr sig om sig själv men långt ifrån i första taget. hon bryr sig om alla andra och glömmer ibland bort sig själv.. så min mamma överlevde cancern och må nu bra. men förra vintern hände något som var droppen... mamma fick samma besked som hon en dag berättade för mig, hennes mamma, alltså min mormor, hade också fått bröstcancer. jag trodde inte det var sant. mamma hade just slutfört sin lååånga resa och övervunnit cancern när detta kom som ett brev på posten. när mamma berättade det för mig så rasade världen för mig. jag blev helt tom och kunde bara säga "okej" när mamma berättade det där hemska för mig en kväll i tvättstugan. hade jag vart själv hemma med mamma, hade jag skrikit och slagit sönder ngt i stor frustration men jag var låst. inte en gång till tänkte jag men så var det. men även min mormor klarade sig och det är ett gott tecken på att de här två kvinnorna som står närmast mig i mitt liv och hjärtat, är så enormt starka och de ger aldrig upp. mamma har lärt mig oerhört mycket saker och gett mig så mycket styrka i livet, att jag aldrig kommer ge upp, jag kommer aldrig ge mig, för jag precis som mamma, kommer alltid kämpa för henne, för min dotter, för min familj, för mina närmaste, och för alla andra. min mamma är min förebild<3
den mest fantastiska kvinnan i världen, det är hon...MIN MAMMA<3
Dag 2: Min första kärlek
Nu sitter ni säkert och tänker att det kommer komma ett helt inlägg om kärlek, och HAN som betydde så mycket och som jag var så kär i...
hmm, ärligt talat så har jag inte hittat den där riktiga första kärlek...
visst har jag varit kär men inte alls på samma nivå som första kärlek..
för mig är kärlek något fantastiskt, man kan ge kärlek till så mycket.
en familjemedlem, ett husdjur, en vän, en låt, en film.. vad som helst, men den första riktiga kärleken från pojk till flicka, kille till tjej, man till kvinna har jag inte funnit..
man har vart kär miljontals gånger och försökt bygga ett torn av kärlekens alla klossar, så som man gjorde på dagis och förskolan när man var liten. killen som byggde högst torn var helt magisk.. han ville alla tjejer ha. då var man tillsammans en vecka och man vågade knappt röra varandra, ännu mer att titta på varandra.
man växer och blir äldre och önska ibland att det skulle vara så enkelt som på dagis. när man satt där i mitten av lekrummet tillsammans med den sötaste killen i klassen.. man har kommit så högt upp i byggandet att man är tvungen att ställa sig upp, och varje kloss eller pinne man lägger på tornet läggs på av en försiktig hand.. man får inte skaka för då river man tornet.. när den sista klossen läggs på toppen blir man överlycklig av att man klarade att bygga ett s¨å högt torn och man skuttar runt av glädje. rätt som det är rasar tornet och man får börja om från början..
likadant är det med kärleken, när allt är som mest underbart och man är på toppen av kärlekstornet, kan det vända tvärt och rasa ihop till grunden. thats life, and sometimes life goes on, men det är en lång resa till toppen..
lite därför jag inte har hittat den riktiga första kärleken!!
men den kommer, tro mig! jag tro på mig själv iaf att jag en dag kommer hitta han som förgyller min dag till det lilla extra. han som får tornet att aldrig rasa.. han som lägger på kloss efter kloss men aldrig lyckas riva tornet.
kärlek till er<3
idaah
ps. imorgon ska jag skriva ett avsnitt om mina underbara föräldrar, det blir spännande!!:D<3
hmm, ärligt talat så har jag inte hittat den där riktiga första kärlek...
visst har jag varit kär men inte alls på samma nivå som första kärlek..
för mig är kärlek något fantastiskt, man kan ge kärlek till så mycket.
en familjemedlem, ett husdjur, en vän, en låt, en film.. vad som helst, men den första riktiga kärleken från pojk till flicka, kille till tjej, man till kvinna har jag inte funnit..
man har vart kär miljontals gånger och försökt bygga ett torn av kärlekens alla klossar, så som man gjorde på dagis och förskolan när man var liten. killen som byggde högst torn var helt magisk.. han ville alla tjejer ha. då var man tillsammans en vecka och man vågade knappt röra varandra, ännu mer att titta på varandra.
man växer och blir äldre och önska ibland att det skulle vara så enkelt som på dagis. när man satt där i mitten av lekrummet tillsammans med den sötaste killen i klassen.. man har kommit så högt upp i byggandet att man är tvungen att ställa sig upp, och varje kloss eller pinne man lägger på tornet läggs på av en försiktig hand.. man får inte skaka för då river man tornet.. när den sista klossen läggs på toppen blir man överlycklig av att man klarade att bygga ett s¨å högt torn och man skuttar runt av glädje. rätt som det är rasar tornet och man får börja om från början..
likadant är det med kärleken, när allt är som mest underbart och man är på toppen av kärlekstornet, kan det vända tvärt och rasa ihop till grunden. thats life, and sometimes life goes on, men det är en lång resa till toppen..
lite därför jag inte har hittat den riktiga första kärleken!!
men den kommer, tro mig! jag tro på mig själv iaf att jag en dag kommer hitta han som förgyller min dag till det lilla extra. han som får tornet att aldrig rasa.. han som lägger på kloss efter kloss men aldrig lyckas riva tornet.
kärlek till er<3
idaah
ps. imorgon ska jag skriva ett avsnitt om mina underbara föräldrar, det blir spännande!!:D<3
Dag 1: Presentera mig själv!
jaha, vad ska jag skriva om mig själv då!!
jag heter Ida Kerstin Elisabeth Johansson Hellström, fyller år den 16 oktober(världens bästa dag!!) och är 19 år, bor fortfarande hemma hos mamma och pappa.
tog studenten i somras från treårig linje inom hotell och restaurang... mycket kul!!:)
har en storebror som heter axel som flyttade i september ihop med sin flickvän Lina, och så hade jag en prickig lillebror på fyra ben och med svans, Zoediac<3
han fick tyvärr lämna oss den 15 september:'(
just nu plugga jag historia a och svenska c, men svenskan är slut om några veckor:)
sen till nästa höst vill jag flytta till sthlm och läsa till förskolelärare på Sthlms universitet!!:D
jag älskar barn och det är något jag alltid velat jobba med...
jag gillar all slags musik kan man säga förutom riktig skrikmusik, eller värsta punken! annars är jag väl en allätare...
hmm vet inte vad jag ska skriva om så mycket mer...:S
jo jag kan ju nämna att jag är född Djurgårdare och stå för det i vått och torrt<3 DIF<3
ah just det, jag rider och har gjort det i snart 8 år tror jag.. älskar hästar och friheten och känslan av att sitta på en hästrygg och känna att man är ett med hästen:) <3
kan inte komma på ngt mer att skriva men om ni undrar något får ni gärna slänga iväg en liten kommentar, frågan är fri!!:) vad som helst!
nu blir det mat och sen PH och BSF!:)
kram kram
Idaah
ps. imorron kommer jag att skriva om min första kärlek, värt att läsa! haha eller kanske inte!!:P
jag heter Ida Kerstin Elisabeth Johansson Hellström, fyller år den 16 oktober(världens bästa dag!!) och är 19 år, bor fortfarande hemma hos mamma och pappa.
tog studenten i somras från treårig linje inom hotell och restaurang... mycket kul!!:)
har en storebror som heter axel som flyttade i september ihop med sin flickvän Lina, och så hade jag en prickig lillebror på fyra ben och med svans, Zoediac<3
han fick tyvärr lämna oss den 15 september:'(
just nu plugga jag historia a och svenska c, men svenskan är slut om några veckor:)
sen till nästa höst vill jag flytta till sthlm och läsa till förskolelärare på Sthlms universitet!!:D
jag älskar barn och det är något jag alltid velat jobba med...
jag gillar all slags musik kan man säga förutom riktig skrikmusik, eller värsta punken! annars är jag väl en allätare...
hmm vet inte vad jag ska skriva om så mycket mer...:S
jo jag kan ju nämna att jag är född Djurgårdare och stå för det i vått och torrt<3 DIF<3
ah just det, jag rider och har gjort det i snart 8 år tror jag.. älskar hästar och friheten och känslan av att sitta på en hästrygg och känna att man är ett med hästen:) <3
kan inte komma på ngt mer att skriva men om ni undrar något får ni gärna slänga iväg en liten kommentar, frågan är fri!!:) vad som helst!
nu blir det mat och sen PH och BSF!:)
kram kram
Idaah
ps. imorron kommer jag att skriva om min första kärlek, värt att läsa! haha eller kanske inte!!:P
bloggtorka? noooo way!
Fick denna härliga idé från en blogg som jag läser ibland, så jag tänkte... Ett perfekt sätt att inte få bloggtorka!!
♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Min första idol
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag/Mina beroenden
♥ Dag 7 – Min bästa vän/vänner
♥ Dag 8 – Ett ögonblick/Mitt bästa köp
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag/Människor som inspirerar mig
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – I min handväska.
♥ Dag 13 – Den här veckan/saker ni inte visste om mig
♥ Dag 14 – Min favoritmusik
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Min första kyss.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag/Det här får mig att gråta
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden/om mitt jobb
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick/filmer som påverkat mig
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Så firar vi jul
♥ Dag 25 – En första.../Saker som förändrat mitt liv
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats.
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner/min drömframtid
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick/Så tacklar jag livet
så denna månaden ska jag blogga varje dag om olika saker, så läs och kommentera<3