oj, ämnet känns helt sjukt. vaddå är man verkligen beroende av något. när jag tänker efter så tycker jag att beroenden får mig att tänka på alkohol och droger, och det är jag inte i huvudtaget beroende av. långt håll!!
jag känner skam av att säga att jag är beroende av materiella saker, men det är bara en del av det.
musik: jag är sjukt beroende av musik, jag kan inte vara utan musik. i vilket form som helst, radio, mobilen, cd-skivor, musikvideos.. ja jag är beroende. jag måste alltid ha ljud och musik omkring mig annars lbir jag rent av tokig.
familjen: min familj betyder sjukt mycket för mig och jag vore inte samma person som jag är idag om inte det vore för deras stöd och engagemang under min tid, framförallt skoltiden. jag har itne haft det helt enkelt utan fått kämpa något oerhört fär att komma dit jag vill. och bränslet var min familj. när det var som tuffast så fick jag stöd av inte bara mamma och pappa utan även av min bror, mormor och andra släktingar. jag vore inget utan dem och de är mitt liv. alla är vi nog beroende av en familj, men jag vore som sagt inte här idag om det inte vore för min underbara familj<3 kärlek till er<3
Linda-marie: nu tänker ni säkert....oh nej är hon beroende av en tjej, av en person... hm hur går detta ihop!
jo, grejen är det att innan jag träffade linda-marie så var livet en berg och dalbana som mest gick neråt. jag ville mest vara den där strutsen som stoppar huvudet i sanden och tror att man försvinner och sen är allt bra när man ta upp huvudet igen.. jag har aldrig riktigt fått känslan att ge upp, men vart väldigt nära på att faktiskt göra det fåtal gånger. men så kom den där dagen då jag träffade dig, vi var de enda personerna framför scenen uppe på Samarkand i Växjö. jag hade ingen lust att vara där själv och vi började som smått att prata med varandra. vi hade aldrig träffats innan och vi "klickade" på en gång. den dagen fann jag min vändning i livet, en själsfrände som förstår mig i allt jag tycker och tänker, som finns där för mig och som jag kan luta mig mot istället för att springa undan och stoppa huvudet i sanden. jag är inte beroende av linda-marie, men jag behöver henne. hon har hjälpt mig massor på bara dessa två, snart tre åren. och det känns klyschigt att säga detta men jag vore inte här idag om det faktiskt inte vore för henne. då skulle jag fortfarande vara den där strutsen som stoppar huvudet i sanden, men jag hade nog aldrig dragit upp det.. utan kvävt mig i all sorg och förtvivlan.. och om du läser detta, vilket jag vet att du gör, så vill jag att du ska veta(och det vet du) att du är allt för mig och jag älskar dig av hela mitt hjärta. du är det bästa som finns och jag är evigt tacksam för allt du gjort för mig och att du finns här för mig<3
Stall/Hästar: först hade jag skrivit ett inlägg men som sedan försvann och där hade jag inte skrivit med dennna gruppen, utan fick först känslan av att jag är vekrligne bereoende av stallet och hästarna när jag gick genom stallgången igår.. jag har utvecklats så gryyymt mycket både som idrottare men även som person.. och jag ahr så mpnga människor att tacka för detta att det skulle bli alldeles för långt inlägg.. jag kan bara säga att theleborgs ryttarsällskap har vart ett stort stöd för mig i alla år och jag har utvecklats så mycket att jag kan inte ens tänka tanken om hur jag vore utna hästar.. vissa tycekr att det luktar pest men jag tycker att stallukten, hästskit, svetten från hästarna, hösilagelukten, you name it, är något av det finaste som finns. okej att tycka bajs luktar fint är ju helt sjukt egentligen men det är så mycket mer än lukt. känslan av att vara nära ett djur, att vara ett med djuret som väger så sjukt mycket och är en egen individ precis som vi människor är obeskrivligt. att jag som en liten människa i detta fallet, sitter upp på stallets största häst, och bemästra han och samarbetar med honom, ja det är helt obeskrivligt. jag får gåshud och skrivkramp när jag sitter här och skriver så jag måste sluta nu med att säga att hästarna, TRS och hela omgivningen gör mig lycklig och ger mig otroligt mycket självförtroende. ni är kärlek för mig<3
nu måste jag kila, resterande inlägg som jag ligger efter med kommer senare. måste dels lägga till lite här, men tiden rann iväg som den oftast gör. så ha det bra så länge. och släng gärna iväg en liten kommentar.. puss<3
Ida, jag vet inte vad jag ska säga :') alltså, ååh, vad jag saknar dig. jag kan knappt vänta till på onsdag, verkligen. min syster, du och jag. jag älskar dig <33