Jaha, vad ska man nu skriva om sina föräldrar..
jo jag kanske borde börja säga att jag VET att det finns nog ingen som kan ha så bra föräldrar som jag har.
på det sättet som dem har uppfostrat mig och min bror borde alla barn bli uppfostrade på. vi har inte alltid fått det vi pekat på, trots tårar och massa skrik i leksaksaffären. vi har fått nöja oss med det vi har... livet har varit väldigt rättvist, fast det tyckte man dock inte när man var liten. men nu kan jag se tillbaka på tiden som en liten Ida och förstå varför mamma och pappa har gjort vissa val som dem gjorde..
men jag tänkte att jag skulle gå in mer på djupet av mina föräldrar..
jag tror jag börjar med pappa!
Pappa Kennerth:
När jag föddes kom det en liten minikopia av min pappa. jag var helt otroligt lik honom som liten. en Kennerth fast en flicka. jag har alltid fått höra att jag är så lik min pappa och jag har alltid tyckt det vart jobbigt att höra det. visst jag är lik min pappa men när man är i tonåren är det inte speciellt kul att höra det varje gång man träffar någon ny person som mamma och pappa känner. men nu mera skrattar jag bara och tycker att det är kul. för visst må jag erkänna att jag är väldigt lik min pappa, och det kan väldigt många bekräfta!! men inte bara att vi är väldigt lika utseendemässigt, vi är väldigt lika till sättet. min pappa brukar alltid säga att han är :störst, bäst och vackrast... jag kan väl inte säga att min pappa är vackrast, men han är den finaste personen jag någonsin kommer att träffa. han är nummer ett, han är bäst på allt. när man behöver honom, eller inte behöver honom så finns han alltid där. vi har precis samma humor, och det är absolut inte många som har det. Pappa är och kommer föralltid vara den bästa av dem alla! och jag må erkänna att jag är verkligen "pappas flicka".
Mamma Marianne:
Den person som alltid kommer att ha den framförallt största platsen i mitt hjärta är min mamma. tänk att hon gick runt och bar på mig i 9 månader. hon har kämpat för mig, levt för mig, utmanat sig själv för mig, och hon har gjort allt för mig. min mamma har gått igenom så mycket tunga saker och jag beundrar henne verkligen för hennes vilja och envishet. kanske därifrån jag har fått den.. min mamma fick bröstcancer hösten/vintern 2005 och jag trodde att jag skulle få fortsätta leva mitt liv utan mamma. visst är det värst för individen att få ett besked om att man är cancersjuk men jag skulle mer vilja säga att det drabbar mest de anhöriga. när beskedet kom rasade allt. jag trodde inte det var sant. mamma fick genomlida så oerhört mycket och jag trodde väl någonstans att hon inte skulle klara av den resan som det krävdes för henne. men tvärtom, min mamma är den starkaste kvinnan i världen och hon ger aldrig upp. hon bryr sig om sig själv men långt ifrån i första taget. hon bryr sig om alla andra och glömmer ibland bort sig själv.. så min mamma överlevde cancern och må nu bra. men förra vintern hände något som var droppen... mamma fick samma besked som hon en dag berättade för mig, hennes mamma, alltså min mormor, hade också fått bröstcancer. jag trodde inte det var sant. mamma hade just slutfört sin lååånga resa och övervunnit cancern när detta kom som ett brev på posten. när mamma berättade det för mig så rasade världen för mig. jag blev helt tom och kunde bara säga "okej" när mamma berättade det där hemska för mig en kväll i tvättstugan. hade jag vart själv hemma med mamma, hade jag skrikit och slagit sönder ngt i stor frustration men jag var låst. inte en gång till tänkte jag men så var det. men även min mormor klarade sig och det är ett gott tecken på att de här två kvinnorna som står närmast mig i mitt liv och hjärtat, är så enormt starka och de ger aldrig upp. mamma har lärt mig oerhört mycket saker och gett mig så mycket styrka i livet, att jag aldrig kommer ge upp, jag kommer aldrig ge mig, för jag precis som mamma, kommer alltid kämpa för henne, för min dotter, för min familj, för mina närmaste, och för alla andra. min mamma är min förebild<3
den mest fantastiska kvinnan i världen, det är hon...MIN MAMMA<3
Ida, så fint skrivet <333 Både din kommentar & om din mamma, hon är så stark, jag beundrar det verkligen <3
Och ida, jag älskar dig, så vasninnigt, obeskrivligt mycket! och det kommer alltid att vara vi. det var ödesbestämt, för hur är det möjlgit att vi skulle hitta varandra just den där dagen, framför samma scen och sen aldrig släppa varandra? det är magi. jag älskar dig, du gör mig till en bättre person <33