titeln talar för sig själv. ibland undrar jag vem jag är, vad jag gör här på jorden och varför just jag är här och gör just det jag gör. är det meningen att mitt liv ska se ut så här?
ska jag behöva gå runt med ångesten som en tung sten i hjärtat varje dag.
ångest över att inte veta vad som komma att ske, vad det ska bli av mig och vad jag ska göra med mitt liv.
jag känner att det är för mycket bollar i luften just nu och det funkar inte längre. jag har inte händer för att fånga alla bollarna.
bollarna är tunga och stora och de får bara plats i en stor famn. och där måste den stanna länge för den är för svår att släppa ner till marken.
ibland känner jag mig som när jag vaknar och stiger upp ur sängen, går jag in i en svart tunnel. som ett hål. det är svart hela dagen fram till sent på kvällen, då tunneln bli ljus och jag kopplar bort dagen som vart. men sedan går jag och lägger mig och vaknar sedan nästa dag igen och går in i tunneln. ska det behöva vara såhär?
jag undrar...
som i titeln undrar jag vem jag är. sedan jag började studera på universitetet har jag haft svårt för att hitta mig själv. jag har alltid gått min egna väg och gjort det jag själv vill och tycker är kul. men nu känns det inte som den Ida finns längre. jag känner tvång, stress, bitterhet, ångest och utmattning. ska det kännas såhär?
jag vet att det är jobbigt och krävande att studera på så här hög nivå men inte att skolan skulle ta knäcken på en.
att vakna upp varje morgon, och inte må bra. jag har vart sjuk till och från sedan jag flyttade in i min lägenhet. 0ch det gjorde jag den 1 oktober. det är inte okej, jag vet att jag måste kolla upp vad det är för fel på mig och börjar leva igen. men jag känner att varför ska jag göra det. känns ibland som att så fort man är sjuk och är borta från skolan EN dag missar man jättemycket, man tappar kontakten med kompisarna och det är inte alls som det var förr. det var för bra för att vara sant i början så de var tvugna att ändra på det som var bra. för så bra får ingen har det, inte jag iaf.
mitt förra liv, det måste ha åkt på semester. det kommer nog inte komma tillbaka på ett tag utan stannar väl på någon ö i stilla havet eller någon annanstans där det har det bra. här hemma har det tråkiga och trista livet tagit över som någon slags vikarie. jag önskar att den gamla Ida kom tillbaka och att jag gillar det jag gör just nu. att allt ska vara som det var från början.
jag trodde att jag hade funnit glädjen, men det var som sagt för bra för att vara sant. det spolades bort som de inristade bokstäverna i sanden görs av havets vågor. jag trodde det skulle bli bra och att det skulle gå hela vägen, men inte. inte ens lilla jag kunde få det så som jag önskade. utan det är som jag alltid har sagt det:
"för att ta sig upp till bergets topp, måste man ibland tar den långa krokiga och svåra vägen."
jag önskar att jag ibland kunde få hoppa på linbanan och ta mig snabbt till toppen och få stå där uppe och vara stolt över mig själv för ett tag. bara får känna att jag finns för en anlednings skull, känna att jag finns för jag betyder något för någon eller några. känna att jag behövs.
jag vet att jag inte ska klaga för jag har det egentligen bra, men inte så bra som många tror. det är inte alltid man kan läsa allt på utsidan. man döljer gärna allt på insidan, och säg den som kan läsa en människas insida.
jag önskar bara att allt vore så mycket enklare och att jag slapp känna såhär varje dag...!
min ryggsäck full med ångeststenar är snart för full och snart går den sönder. då går botten sönder och ryggsäcken kan inte längre fånga ihop mina ångeststenar utan när jag lägger i en ny så åker den ut igen och det kommer en ny. jag bli aldrig av med dem.
------------------------.......-----------------------------.......----------------------------......---------------------------------
nu ska jag gå och lägga mig iaf för imorgon är det skola mellan 9-12. sen ska jag hem och plugga fram till 16.30 så jag blir klar med skiten någon gång. även lilla smått efterblivna jag ska väl klara av detta, eller?
jag börjar tvivla och det har jag gjort länge.
se om jag vaknar imorgon!
godnatt och tack för mig!