Igår var sista gången jag gick till stallet en måndag kväll och var coach.
jag har nu slutat som coach efter sammanlagt 5 år som coach.. detta för att jag ska ju flytta.
det var rätt jobbigt igår att göra det för sista gången, men jag njöt till fullo.
det som jag tar med mig av dem här åren som jag varit coach är att jag har utvecklats väldigt mycket, både som person och inom hästvälrden.. jag har stärkt mitt självförtroende, jag har börjat lita och tro på personer i min närhet, och sist men absolut inte minst så har jag fått vänner för livet <3 jag har träffat dem mest betydelsefulla personerna i mitt liv. ni vet vilka ni är och nu betyder så sjukt mycket för mig att utan er vet jag inte vart jag hade varit idag eller vem jag hade varit.. ni är allt för mig<3
alla ridlärare jag har haft genom åren har hjälpt mig på min resa att utvecklas, och det är precis vad jag har gjort.
jag har ridit hästar jag aldrig trodde jag skulle klara av att rida, jag har hoppat hinder/höjder som jag aldrig trodde skulle gå, jag har tävlat i hoppning som jag alltid varit lite skraj för. jag har alltid varit på resande fot genom en resa att komma över min hopprädsla..
det finns en person som är anledningen till detta.. Elin Gunnarsson:) utan din envishet och tålamod och din övertygelse att låta mig tro på mig själv hade jag aldrig klarat av det.
i vissas öron och ögon kanske det inte ser så märkvärdigt ut men för att ta ett exempel så hade jag aldrig hoppat 70 cm. jag anmäler mig till klubbhoppningen med Shandy, på just 70 cm. det går hur bra som helst och jag fick med mig en rosett hem:) den dagen var en av dem bästa i mitt liv. jag hade nu kommit över min rädsla.. för att ta ett till exempel så hade vi hoppning på en coach lektion. jag red Lexus.. (en häst som hoppar högt, fort och är lite speciell i hoppningen), ridläraren Emma höjde hindret och jag tyckte det såg väldigt högt ut(för att vara mig). jag kommer fram i trav, hoppar första hindret som är en cavaletti bom och hoppar sedan oxern. allt går hur bra som helst och jag är superglad. jag rider fram till hindret för att kolla vad det är jag har hoppat och ser att det står 80 cm!.
vilket innebär att jag har för första gången i mitt liv hoppat 80 cm, med en knepig häst.!! jag kunde, jag klarade av det och jag fixade det. framförallt så trodde jag på mig själv:)
i förra veckan hade vi hoppning igen och denna gången var det studs. jag skulle hoppa Sherlock. först ville jag inte hoppa honom för han är gärna en häst som stannar innan ett hinder.. det blev det ändring på..!
den lilla "åsnan" fick mig och honom att sväva över hindret, jag blundande och släppte händerna.. just de få sekunderna som man är över ett hinder med en häst är det bästa känslan som finns. man är ett med hästen, människa och djur tillsammans som litar på varandra.<3 det finns inget bättre än hästar<3
mitt hjärta kommer alltid slå lite extra för TRS - Theleborgs Ryttarsällskap.
och dem där ridskolehästarna kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta som ingen kommer kunna ersätta<3
TACK FÖR ALLA ÅR SOM COACH!
JAG ÄR EVIGT TACKSAM FÖR ATT JAG FICK CHANSEN ATT EN GÅNG BLI COACH:)
KRAM
Ida