jag vill säga att jag tror på Gud men jag är inte överkristen. kristen är vi väl alla i sverige eftersom kristendomen är den största religionen i Sverige...men inte så att jag går i kyrkan varje söndag.
men okej, jag tro på att det en gång för väldigt längesen fanns en man som hette jesus. jag tror på det och det står jag för. jag gillar julen, och dess berättelse om hur jesus föddes och allt där omkring.. jag gillar påsken men inte för att jesus dog utan för själva berättelsen som fortfarande lever vidare.
när jag konfimerades valde jag inte det för att få presenter som så många andra gjorde. jag valde att konfimeras, dels för att ha något att göra, dels för att träffa kompisarna och dels för att lära mig mer om livet. varför vi lever som vi gör och hur det egentligen är från första början.. konfirmation handlar inte bara om det kyrkliga utan även att se utanför ramarna.. som världsproblemen i världen, fattigdom, livets mening..you name it!
men jag tyckte det var så himla roligt att konfirmera mig och den tiden önska jag kunde komma igen. jag menar vem i sommargruppen kommer någonsin glömma Polen-resan..! inte jag iaf, för det var något jag kommer minnas i all evighet. jag träffade så mycket kompisar och hade så roligt att det är ett minne som kommer ligga kvar länge. att jag sen blev tillfrågad om att vara konfirmationsledare för -92:orna så sa jag givetvis ja direkt!
dock var kanske inte resan med terminsgruppen den allra roligaste men kul hade vi ialla fall..
något mer minnesvärt kommer vara när vi åkte till polen med sommargruppen med -92orna.. så roligt som vi hade då tillsammans borde alla få ha. en helt underbar vecka med en helt underbar grupp.. och när Henrik(prästen) frågade gruppen om de ville att jag skulle vara med på deras konfirmation skrek alla JA!!! det var en självklarhet för dem att jag skulle vara med, jag fick t.o.m. vara med på konfirmationsfotot!
nog om detta nu, men som sagt så är den sommaren ett väldigt minnesvärt ögonblick som jag kommer att ta med mig i all oändlighet!
och jag går inte i kyrkan varje söndag, inte ens en gång i månaden. utan då det är högtider som skolavslutning, påsken, lucia och kanske någon annan dag också. som ikväll, då ska mamma och jag gå och se på musiktillägget som håller luciatåg i kyrkan. det är en befrielse att vara i kyrkan. dit är alla välkomna, och man kan bara slappna av och tänka bort alla tankar man har i huvudet. i kyrkan försvinner man bort bland molnen, som i ett vakuum. kyrkan är en fantastisk plats dit jag borde gå oftare!